Slutligen...

Efter redovisningen kände jag bara: FYFAN VAD VI ÄR AWESOME!
Projektet gick helt enligt planerna och jag kanske inte är flashdrottning men kanske prinsessa!

Inlämningsuppgift 1

Inlämningsuppgift 1 bestod av ett gäng olika fiffiga flash-grejer som vi till slut länkade ihop till varandra i ett slutgiltigt dokument.

Först gjorde vi en framebyframe. Det betyder att man animerar en ruta i taget, lite som man gjorde när man var liten. Ni vet när man tog ett block och ritade en gubbe i hörnet på varje sida, som rörde sig lite för varje blad? Så gör man i flash också, fast man ritar en liten rörelse för varje keyframe. Sen kan man loopa honom så han gör samma sak om och om igen. Jag ritade en spasmisk streck-gubbe med tics som plötsligt fick rött hår. Han var fantastiskt fin.

Shapetween animationen var spännande. Man ritade en cirkel i en frame, sen några frames fram "drog" man lite i hörnen så att den blev konstig. När man la på en shape-tween däremellan blev det en häftig utveckling från cirkel till konstig och tillbaka igen om man så ville. På detta spexiga vis kunde man även lyckas utveckla sitt namn ur en punkt.

Bitmapsbilden var inte mer än att man mixtrade lite med en bild i Photoshop. Jag drog upp ögonen och munnen så att jag såg ut som ett ufo. Man hade originalbilden på ett lager och mixtrade bilden på ett lager över, sen importerade man in ps-filen som ett movieclip i flash, och vips när man tittade på test movie så hoppade den mellan de båda bilderna. Om man ville ha lite längre sekvenser var det bara dra ut några frames mellan keyframesen.

Bildspelet var lite samma princip som bitmapsbilden. Man importerade bilder som man gjort till samma storlek från photoshop. Sen lägger man bilderna på varsitt lager. Därefter lägger man på alpha mellan 0 % och 100 % där 100 % är fullt synlig och 0 % är osynlig. Man lägger alphan där man vill att bilden ska tona in och ut. Genom att sedan lägga på en motiontween fadeades bilderna snyggt.

Ljudsynkroniseringen var klurig men kul. Man kan säga att vi först gjorde en framebyframe som vi sedan gjorde om till ett movieclip. Jag gjorde en tant som hade munnen i tre olika lägen, så när man tryckte på play såg det ut som att hon pratade. Men för att hon skulle matcha ljudet fick man lägga in keyframes där man stoppade munnen och sedan keyframes där man satte igång henne igen. Som sagt: klurigt men kul!

Sist men inte minst finns en funktion som fränt kallas för shapemotiontween. Genom denna gjorde jag en fågel. Även här gör man ett movieclip där man visar först var vingarna är när de är nere och sen när de är uppe. Sen lägger man på en shapemotion så flyttar de sig automagiskt. Sen slänger man ut fågeln på scenen, skapar ett guidelager, ritar en snitsig linje som man vill att fågeln ska flyga efter och ser till att den "snapar" i ändarna. Vips har vi en fågel som både flaxar och flyger. Fränt i dess rätta bemärkelse!

Multimedia vs. media enligt Elsom Cook

Meningen med medier är att de ska kommunicera. För att kommunicera använder medierna kanaler, till exempel text, bild eller ljud. Enligt Mark Elsom Cook är det skillnad på medium och multimedium. Ett medium har antingen en kanal, eller flera kanaler som samverkar med varandra. Man kan säga att de tillhör samma enhet, ett exempel är en videofilm som har både ljud och bild.

Ett multimedium däremot är ett medium där kanalerna inte tillhör samma enhet. Enligt Cook kan en hemsida vara ett multimedium eftersom vi där både kan titta på filmer, läsa texter och lyssna på ljud. Alltså uppfyller hemsidan flera syften som medium till skillnad från en tv eller radio som enbart syftar till att visa bild och spela ljud.

Fredagsfunderingar v.47 & v.48

Jag är flashkung ibland. Ibland är jag helt värdelös. Jag tyckte att duggan var kanonsvår, men jag fick G ändå. Så jag är väl kung trots allt. Projektet rullar på, det är svårt med actionscript, men men med lite Sandrahjälp och hjärnceller så reder vi oss ganska bra ändå. Jag känner på mig att House of Murder blir världsomvälvande. Åtminstone kommer klassen bli imponerade.

Projektsynopsis

Syfte
Syftet med vårt projekt, som vi givit arbetsnamnet House of Murder, är att låta användaren vandra genom ett spökhus och lära sig om gamla klassiska mord. Vi tänker oss "kändisar" som Jack the Ripper och kanske lite mer okända men gärna brutala mördare. I huvudsak kommer det handla om gamla historiska mord för att inte trampa någon på tårna. Det ska vara spännande att ta sig igenom House of Murder och man vet aldrig vad som väntar bakom nästa knapptryck. I slutändan ska man ha fördjupad kunskap om de olika mördarna, deras metoder och eventuella psykiska störningar.

Omfattning
House of Murders omfattning är inte helt bestämd ännu. Men vi tänker oss ungefär fyra rum med ett antal mord i varje. Och även övriga klickbara saker som mer är till för spänningens skull än för berättandet.

Målgrupp
Projektet riktar sig till en lite äldre målgrupp, ungefär 15 år och uppåt. Eftersom det handlar om olika massmördare och annat läskigt folk så kan projektet bli en aning för skrämmande för en yngre publik. Projektet riktar sig också till människor med ett intresse för morbida historier och skräck. Eftersom det är rätt inne nu med skräck, zombier och vampyrer så finns det nog ett intresse bland lite äldre ungdomar och unga vuxna för den riktiga varan, de människor som har inspirerat de skräck och mordmysterier som finns i dagens samhälle.

Innehåll
Projektet är uppbyggt som ett peka och klicka spel där man går runt i ett hus och letar efter olika saker. Eftersom det handlar om mord så tänker vi oss ett gammalt förfallet spökhus med flera olika rum. I rummen finns det att antal saker som man ska kunna klicka på, ibland så händer det något läskigt men oftast så får man upp information om en mördare som hör ihop med den sak man klickade på. I varje rum ska det också finnas en person som berättar om de olika mördarna, t.ex. en betjänt i hallen, en liten flicka i badrummet och en sltacaktare i köket.

Icke linjärt berättande.

Vi valde att arbeta med Sagan om ringen. En slags form av flödesschema går att se på bilden. Till skillnad från den linjära berättelsen får användaren här känslan av att styra berättelsen. I och med val kan användaren påverka hur det slutar. Vi har gjort som en form av spel där fel val leder till att man förlorar och rätt val gör att man klarar ut spelet. Det finns olika vägar både till förlust och vinst. I och med de olika valen blir det mer spännande än om man haft en linjär berättelse. Det finns risker med varje val vilket bidrar till spänningen.

Fredagsfunderingar om Flash.

Script, script, script och navigationsstruktur. Nu känns det som att vi börjar närma oss någon slags kärna i Flasharbetet. Eller? Har väl inte helt och hållet fått grepp om det här med script ännu men jag tror det beger sig efter lite nötande. Navigationsgrejen var rolig att göra, jag kände mig sjukt duktig när jag var klar.

Analys av en sida

http://www.lasvegassun.com/history/ är en sida som berättar historien om Las Vegas. Som man kan läsa ut från länken är den en undersida till tidningen Las Vegas Sun’s hemsida.

Vem är mottagare?
Mottagaren är Las Vegas Sun’s läsare. Eventuellt även turister som lyckas klicka sig in genom nyfikenhetsgoogling av Las Vegas.

Vad ska förmedlas?
Det är historien om Las Vegas som förmedlas. Både genom filmer, klickbara kartor och tidslinjer.

Vad är målet/syftet?
Sidan fungerar ju både som turistguide och ren information. Det kan även kännas marknadsföringsmässigt i och med att det finns detaljerad information om alla casinon och hotell och dylikt.

Hur är det gjort?
Som jag nämnde tidigare använder sig avsändaren både av filmer, interaktiva kartor och tidslinjer och liknande. I vissa fall är det vanliga artiklar och på andra ställen kan man klicka sig framåt för mer information.

Medium, modalitet och kanal enligt Elsom Cook
Las Vegas Sun History är multimedial utan att vara överdrivet multimedial. Den brister i interaktiviteten då de enda interaktiva momenten är ”Mob ties” och ”Casino Map” och det enda du kan göra är att klicka dig djupare ner i faktadjungeln. I övrigt sker berättandet mest genom videos, bilder och text. Ganska statiskt alltså men sidan är multikanal genom variationen i berättarform och lite multimodal i och med videoklippen som ju innehåller ljud och rörlig bild.

Som slutord kan jag säga att jag tycker att sidan är väldigt rörig. Den ser olika ut överallt och är inte särskilt estetiskt tilltalande.

Reflektion för vecka 46

Jag glömde reflektera i fredags eftersom jag for iväg till Östergötland så jag gör det nu istället. Första veckan med Flash har varit både rolig och trög. Jag har lite tidigare erfarenhet av Flash sedan gymnasiet, men det var ju hundra år sedan så jag har glömt det mesta. Lite oklart vad jag ska göra och inte göra men det kan handla om ren ouppmärksamhet från min sida. Allting blir nog både klarare och lättare när man får grepp om allting.

Tips på en sida.

Hej kamrater!
Min tips på en nyttig sida är: http://www.designadinblogg.se. Egentligen en sida för att designa sin blogg (vilket i och för sig också kan vara trevligt att pyssla med) men koderna kan också användas till en vanlig hemsida. Surfa loss och njut.

Funderingar inför tentamen.

Snart är det dags för tenta och datornördsbegreppen snurrar runt i huvudet som tekoppskarusellen på Gröna Lund. Vad är viktigt egentligen? Vad ska jag kunna? Och vad vill jag ha med mig hem efter att kursen är slut? Att kunna koda känns viktigt, kanske inte att lära sig alla dessa xhtml-taggar utantill, men att kunna tillämpa dem. Fast det är ju svårt att tenta, att låtsaskoda på papper känns inte som någon hit.

En grundläggande fråga som känns viktig är att förstå skillnaden mellan html, xhtml och CSS. Framför allt mellan de två förstnämnda som i och med de snarlika namnen är lätta att blanda ihop. Var det något som tog tid att banka in i min då blonderade skalle så var det att xhtml och html inte är samma sak.

Andra saker som känns vettiga att ta med sig efter denna spännande delkurs är grunden i datornörderiet. Att allt från början består av ettor och nollor, att det är vi som är smartare än datorn och inte tvärtom. Att den första datorn var stor som ett hus och inte hade större kapacitet än en sketen miniräknare. Inget upphetsande direkt, men ändå ganska vettig fakta att kunna briljera med om man läst en kurs som denna.

Sist men inte minst så är det nog en god i det att åtminstone ha en övergripande koll på dessa hexidecimala nuffror som styr vilken färg det blir på hemsidan. Självklart kan man inte lära sig allesammans som ett rinnande vatten, då kan man ju lika gärna gå i ide på en gång, men man kan lära sig att se på ett ungefär vilka värden som är vilken färg.

Förutom det här hoppas jag att jag får med mig ett gäng nödvändiga kodningskunskaper i mitt bagage och att jag inte glömt bort allt efter en vecka. Stor cred till Fröken Fröjd för långt, seriöst inlägg. Tack och god natt.

xhtml, css och stor förvirring

"Publicering via internet" stod det på schemat när jag traskade till skolan igår. Spännande tänkte jag och hade ingen aning om att jag skulle ramla in i ett virrvarr av förkortningar och halvnördiga begrepp. Som gammal datavetarhangaround har jag ju mer koll än vad jag borde, men fortfarande är jag långt ifrån hemma i programmerarvärlden. Förväntningarna är stora och känslan av att jag snart har kunskapen att snickra ihop en hemsida är tillfredsställande. På med nördbrillorna och vässa tangentbordet så visslar vi iväg!